Idunn

Ja jösses vad dagarna går. Det har gått 4 veckor sedan jag flyttade ner Idunn till Häringeryd. Där nere verkar det som att det blev jobbigt för henne. Hon blev väldigt stressad och det funkade liksom inte. En kväll när vi skulle ut o träna lite så började några skjuta lerduvor i skogen bakom stallet och både Idunn o Disa hade lite smått panik. Jag blev totalt nedmejad av Idunn som lyckades öppna boxdörren själv o drog. Först då bara ut på gårdsplanen o där fick jag på henne en ny grimma o in med henne igen. Pang pang sa det och hon blev helhysterisk o sprqang över mig o drog på nytt. Denna gången drog hon långt. Tack o lov kom Felicia ut och hjälpte mig o fånga in henne med lite gotte. Sadeln hade snurrat runt på henne så hon sprang med den på magen. Helt kaos var det iallafall.

Hon fick träffa en ny häst Vikingur, men dom klickade inte. Hon va jättearg på honom och slog o hade sig mot honom o ville bara in till Kjarkur igen. Hon började bita på stolpar o blev en riktig surtant. Efter mycket tänkande och prat med både Ninni och Emelie + andra hästkompisar som inte känner våra hästar så fick jag samma råd av alla. Ta hem henne igen till hennes flock. Så igår kom Emelie o Johanna nedridandes och vi skulle rida ihop hem. Men det blev lite för stressigt för Idunn och de andra hästarna i hagarna. Det blev ett jäkla spring och stressen ökade. När jag skulle sitta upp så ville inte Idunn det och hon stegrade sig o smet. Ninni fick tag på henne och vi beslöt att säkerhet går före i alla lägen. Så på med grimma och så gick vi hem istället.

Väl hemma va det först lite gnägg o hon va så rolig för hon gick fram mot Mori o skulle vara tuff men Mori bara tittade på henne och hon vek ner sig direkt. Hon lugnade sig direkt o kvälle va lugn.

Nu ska hon få vila en vecka så hon får stressa ner och inte ha några krav på sig så börjar vi om med lite markarbete igen innan jag sitter upp igen. Inget ont som inte har något gott med sig säger dom ju.



Saknade av Nafna är enorm. Det är riktigt tomt utan henne.

Nafna

Idag har hon fått resa till de eviga ängarna äng.

Tid

Tiden går o Idunn o jag kämpar på. Just nu har hon flyttat till Häringeryd på sommarbete o fått nya kompisar Kjarkur o Disa. Disa är inte toppenförtjust i Idunn men det ger sig med tiden.

Nafna har jag tyvärr inget roligt o säga om. Hon börjar bli gammal o det märks tydligt just nu.

Idunn

Vi har gått åtskilliga promenader sen senast jag skrev. Vi leker ofta följa John men nu sist va det svårt för allt grönt nytt gräs som lockade vid vägkanterna.

Ikväll tog vi en promenad med Charlotte o Nafna. Cornelia satt på Nafna o så hade jag Hippie i koppel. Vi gick en härlig runda o efter rundan hoppade jag upp i lilla hagen o vi red 2,5 varv. Lyckan e total.

Uppsittning

I lördags satt jag upp för första gången. Först hängde jag lite o hon gick runt ett par varv. När hon sen stod still satt jag upp så försiktigt jag bara kunde. O hon bara stod där. Emelie höll ju henne hela tiden ifall det skulle bli något skutt. Hon snosade på min sko i stigbyglen o sen frustade hon förnöjt. Vi tog en liten skritt runda för o se hur hon tog det o det va inga som helst problem. Hon va så lugn o avslappnad. Inga spänningar eller konstiga skutt.

Glad o lycklig matte.

Följa John

Idag provade vi sadeln.
Det va inga som helst problem. Idunn brydde sig inte alls. Inte en reaktion när jag spände till sadelgjorden lite. Jag lät stigbyglarna hänga o dingla o det struntade hon oxå i.
När vi hade gått en lite promenad så vart vi lite leksugna så vi lekte lite Följa John. Hon va superduktig. Stannade när jag stannade, Gick när jag gick, Följde mig till höger o vänster o när jag vände helt om o gick åt ett helt annat håll. Jätteroligt va det.

När vi kom ner till stallbacken så provade jag o hänga mig lite i sadeln. O kan ni gissa. Inga som helst problem med det Heller.  Så snart så....

Tiden

Tiden går. Jag har varit rätt sjuk rätt länge. Min mage kaikade ur o det blev några nätter på sjukhuset. Lite maginfluensa o allmänt kass.

Idun o jag har mest gått små promenader under denna tiden. Ryktats o träna på o stå still. Stå still är jättejobbigt.

Idag när jag hade lite sällskap i stallet så provade vi o tränsa o gå en avslappnad promenad. O det gick hur bra som helst. Det är bara hennes öron som hon är så rädd om av någon anledning. Men det får vi träna bort att det inte är farligt.

Charlotte har nu form 1 mars börjat som medryttsre på Nafna så jag kan fokusera på Idunn utan dåligt samvete.