Min fina Iza fyller 2 år idag. Hon har sen i lördags varit på kollo hos Ida. Det passade ypperligt då Mojsan skulle "kalva". Säger ju givetvis grattis till Ixa o Ixon.
2012-05-29
2012-05-28
tre
tre små söta kisseungar har kommit inatt. Ettan är helsvart, tvåan är röd el gul o trean är svart o lite vit.
2012-05-27
Morsdag
Vi firar morsdag hela dagen.
Först frukost på sängen med underbara blommor. Därefter en stund på vårdcentralen med Elias som har öroninflamation. Därefter åkte vi ut till mormor o fika rabarberpaj
2012-05-24
Rensat
Efter jobbet idag har vi stängslat färdigt upp mot grannarna. Nu är det bärs 20 meter kvar i skogen. Sen jäkla kan han inte rymma.
2012-05-22
Min mage
Jag har fått vara hemma både igår o idag pga min mage. Jag har knip, ja inget vanligt litet knip utan typ tarmvred. Dock ingen uppsvullen gravvo mage men fruktansvärt öm. Pratade med VC igår o dom kunde inte riktigt svara på varför magen gör så. Sen har jag svettas!! Jag fick överge skeppet för jag höll på o drunkna. La mig i Alicias säng o när Anders kom o väckte mig igår morse dröp jag av svett. Så igår kväll när hon skulle gå o sova så kom hon o så att Iza hade kissat i sängen. Men det visade sig att det va fortfarande mitt svett som inte hade dunstat på hela dagen trots underbart varmt väder. Yrslen är oxå påtaglig så det blir en dag hemma även idag. Trist men sant. :-(
2012-05-20
2012-05-17
Utflykt
Idag tog jag o Alicia oss en tur till Moshult och hälsade på vår granne Linn på jobbet. Hon jobbar på en bonngård o vi fick oss en guidad tur runt hela stället... Det va kvigor, kalvar, kossor, stutar o tjurar. Det va BB i väntan på kalv o BB för födda kalvar, sjukstugan, matsalen, mjölkstället, o testosteronhörnan...
Anders o Elias drog till Ljungby och köpte ett släp....
Anders o Elias drog till Ljungby och köpte ett släp....
2012-05-14
Min cabe
Äntligen har jag en cabe!!!
Men det betyder att min fina lilla gula har fått gå vidare. O det är liiiite jobbigt.Meeen... JAG HAR EN CAB!!!
just nu är bilen upp o ner. ska försöka få rätsida på den.
Men det betyder att min fina lilla gula har fått gå vidare. O det är liiiite jobbigt.Meeen... JAG HAR EN CAB!!!
just nu är bilen upp o ner. ska försöka få rätsida på den.
2012-05-13
Städa
Idag har jag knäskrubbat vår heltäckningsmatta. Phu det va ett slitgöra... Inte nog med själva städningen, vi fick flytta ut alla möblerna först
2012-05-12
Nässelutslag
Bestämde mig mitt i natten mot fredagen att jag inte skulle gå till jobbet på fredagen heller och tur va väl det för när jag vaknade upp på morgonen nere på soffan, utan att ha hört Anders o barnen göra sig redo för att åka till skola dagis o jobb, va jag full med nässelutslag i ansiktet, halsen ner på bröstet o ut på armarna. Varmt va det o kliade satan gjorde det.
Satt o kollade i tidningen när jag käkade frukost och hittade detta, lite av ett drömläge kan man säga. Gå gärna in o kolla alla andra bilder. Jag fick nästan ont i magen av att kika på det. Kärlek kallas det tror jag.. http://www.hemnet.se/bostad/fritidshus-5rum-lottorp-borgholms-kommun-lansmansvagen-41-3768457
Ytterligare en sak händer idag... Det är 9 år sedan som min vän Ninnis pappa Lasse gick hastigt bort. Tankarna finns hos er alla...
2012-05-10
Gå hem
Jag fick gå hem från jobbet idag. När jag kom hem tog jag en alvedon o gick o la mig. Anders hade förbjudit mig at starta datorn så det vågade jag inte. Jag slötittade lite på TV:n o sen sov jag. Ända tills Ninni ringde vid 12. Slötittade lite till på TV:n o somnade lika snabbt igen. Vaknade vid 15 o snart skulle familjen komma hem. Har rätt ont i ryggen just nu av att ha legat hela dagen men det får man ta när man inte orkar stå upp.
Anders skulle besiktiga om den gula idag men då strejkade dom så just nu står vi med en obesiktigad gul bil med körförbud på o närmaste besiktinigsställe är Älmhult. Är det då ok att köra den dit?
Natti på er...
Anders skulle besiktiga om den gula idag men då strejkade dom så just nu står vi med en obesiktigad gul bil med körförbud på o närmaste besiktinigsställe är Älmhult. Är det då ok att köra den dit?
Natti på er...
2012-05-08
Så va det dags
Jag har tagit ett tufft beslut. Jag kommer att sälja min lilla gula trotjänare. Det känns jättejobbigt men det är ett måste. Anders är i skrivande stund och fixar till det sista på den inför försäljningen. Snyft!
2012-05-07
2012-05-05
2012-05-04
Tjoho!!!
Jag har fått tillbaka min telefon. hel o fin o totalt rensad på allt. Det va lite trist men men nu är det ju redan gjort så inget o göra åt....
Det va bara en grej med denna historien o det va att dom lagade den utan att ge mig ett kostnadsförslag. Så när jag fick ett sms att den va klar så undrade jag vad det skulle gå på. O då undrade dom varför jag inte visste det. Så det slutade med att dom gav mig rabatt på lagningen. Så istället för 1299 kr fick jag lagningen för 999 kr. O det va ju nice.
Har varit o provkört en bil idag. Det är dags att kolla efter en ny bil då den gula börja kosta en massa pengar i lagningar....
Det va bara en grej med denna historien o det va att dom lagade den utan att ge mig ett kostnadsförslag. Så när jag fick ett sms att den va klar så undrade jag vad det skulle gå på. O då undrade dom varför jag inte visste det. Så det slutade med att dom gav mig rabatt på lagningen. Så istället för 1299 kr fick jag lagningen för 999 kr. O det va ju nice.
Har varit o provkört en bil idag. Det är dags att kolla efter en ny bil då den gula börja kosta en massa pengar i lagningar....
2012-05-03
Utförsäkrad av försäkringskassan
Av Jimmy James Fredriksson kl. den 2 maj 2012 kl. 21:27 ·
Jag brukar inte vara så allvarlig här på FB, men i fredags när jag satt och åt lunch ringer försäkringskassan och säger att du har blivit utförsäkrad. Då är det dags att bli allvarlig..! 2006 då fyra år ung drabbades våran dotter Meja av cancer en hjärntumör, vi fick veta att hon måste akutopereras medans hon fortfarande var nedsövd efter magnetröntgen och chansen för överlevnad var ca 30 procent. Hela våran värld rasade samman och vi visste varken ut eller in skulle vi få träffa henne igen? operationen varade många långa timmar och när vi äntligen fick träffa henne hade allt tagits ifrån henne hon kunde inta prata, inte svälja, inte röra någonting men när jag viskade i hennes öra "kan du höra att pappa är här" nöp hon mig i fingret ibland. månaderna rullade på i ovisshet och det var tunga dagar på lasarettet med strålning och cellgifter vilket resulterade i att Meja kunde spy i dagar och däremellan hosta upp sina egna blodiga slemhinnor, men mitt i allt detta elände blev hon långsamt bättre och kunde efter några månader sitta upp i sängen och en tid senare även formulera några ord. Drygt ett år senare blev vi utskrivna och Meja blev långsamt bättre och bättre, hon hade stora rörelsehinder och pratade lite otydligt men vi kämpade varje dag med rehab och hon lärde sig gå med våran hjälp och pratade bra. Meja började skolan, hon var inte som alla andra men trots sina men älskade hon livet. Våren 2011 började Meja bli svag i ena armen, vi ville inte tro det värsta men både jag och Linda visste innerst inne att detta inte var bra. Vi fick beskedet att hon insjuknat igen och att det inte fanns något dom kunde göra för henne. Vi beslutade oss för ta vara på tiden vi hade kvar med våran älskling vi reste till ställen som Meja gillade Disneyland, kolmården, varberg mfl, även om vi var sorgsna i hjärtat hade vi en kul tid och bestämde oss för att inte bryta ihop för Meja och lillasysters skull, men ibland försvann jag eller Linda utan anledning för att lätta på trycket och gråta. Till slut började sjukdomen ta överhand och Meja blev snabbt sämre, hon kämpade in i det sista med att sitta upp i soffan och försöka äta själv, men sista veckarna blev hon sängliggande och orkade inte prata så mycket, jag brukade bära ut henne med madrass och täcke på alltanen, jag inbillar mig att hon behövde frisk luft och lite sol. 22 oktober somnade Meja in hemma i våran säng, jag och linda låg och höll om henne länge efter att hon slutat andas. Vi pratade inte så mycket med Meja om döden men vid ett par tillfällen pratade hon och Linda, och Meja ville inte bli begravd i en kista hon ville ha sin säng och mammas täcke. Som far hade jag inget val, jag gick ut i garaget och byggde om hennes säng, till en sängkista. Vardagen börjar sakta komma tillbaka, sorgen finns hela tiden närvarande men jag lär mig att hantera den bättre och bättre. Jag jobbar nu halvtid och det går men efter 4-5 timmar tar orken slut och det kommer mörka tankar, värst är i bilen när man kör själv och sitter och tänker. För första gången i mitt liv kan jag säga att jag längtar efter att få dö. Om det inte varit för lilla ida och min älskade fru hade jag utan tvekan följt Meja på hennes resa, vart den än skulle fört oss. Men halvtid med sikte på 75 och sen 100 procent duger inte åt försäkringskasan. och att man har kämpat i fem år mot cancern med ens egen dotters död som utgång verkar inte vara så märkvärdigt, dom har tagit beslut att jag kan jobba heltid och försäkrat ut mig, hon som tagit detta beslut är en handläggare i Umeå som heter Marlene Larsson. Marlene Larsson har tagit detta beslut utan att ens ha träffat mig och aldrig frågat hur jag mår, och när hon ringer och ger mig beskedet är hon helt kall, beklagar sig inte att lagen ser ut så här, utan säger rakt ut lite stolt att "JAG har tagit beslutet att försäkra ut dig!" Detta är min berättelse förkortad och förenklad, men saklig. Jag förväntar mig inte att försäkringskassan ska ändra sig och behöver ingen ömkan, men om ni som läser detta kan vara snäll och DELA detta för allt vad ni orkar kan så många som möjligt se det. Då kanske nästa som råkar ut för dom här dårarna kan bli bättre behandlad och kanske till och med kan få sörja i sin egen takt.
Jag brukar inte vara så allvarlig här på FB, men i fredags när jag satt och åt lunch ringer försäkringskassan och säger att du har blivit utförsäkrad. Då är det dags att bli allvarlig..! 2006 då fyra år ung drabbades våran dotter Meja av cancer en hjärntumör, vi fick veta att hon måste akutopereras medans hon fortfarande var nedsövd efter magnetröntgen och chansen för överlevnad var ca 30 procent. Hela våran värld rasade samman och vi visste varken ut eller in skulle vi få träffa henne igen? operationen varade många långa timmar och när vi äntligen fick träffa henne hade allt tagits ifrån henne hon kunde inta prata, inte svälja, inte röra någonting men när jag viskade i hennes öra "kan du höra att pappa är här" nöp hon mig i fingret ibland. månaderna rullade på i ovisshet och det var tunga dagar på lasarettet med strålning och cellgifter vilket resulterade i att Meja kunde spy i dagar och däremellan hosta upp sina egna blodiga slemhinnor, men mitt i allt detta elände blev hon långsamt bättre och kunde efter några månader sitta upp i sängen och en tid senare även formulera några ord. Drygt ett år senare blev vi utskrivna och Meja blev långsamt bättre och bättre, hon hade stora rörelsehinder och pratade lite otydligt men vi kämpade varje dag med rehab och hon lärde sig gå med våran hjälp och pratade bra. Meja började skolan, hon var inte som alla andra men trots sina men älskade hon livet. Våren 2011 började Meja bli svag i ena armen, vi ville inte tro det värsta men både jag och Linda visste innerst inne att detta inte var bra. Vi fick beskedet att hon insjuknat igen och att det inte fanns något dom kunde göra för henne. Vi beslutade oss för ta vara på tiden vi hade kvar med våran älskling vi reste till ställen som Meja gillade Disneyland, kolmården, varberg mfl, även om vi var sorgsna i hjärtat hade vi en kul tid och bestämde oss för att inte bryta ihop för Meja och lillasysters skull, men ibland försvann jag eller Linda utan anledning för att lätta på trycket och gråta. Till slut började sjukdomen ta överhand och Meja blev snabbt sämre, hon kämpade in i det sista med att sitta upp i soffan och försöka äta själv, men sista veckarna blev hon sängliggande och orkade inte prata så mycket, jag brukade bära ut henne med madrass och täcke på alltanen, jag inbillar mig att hon behövde frisk luft och lite sol. 22 oktober somnade Meja in hemma i våran säng, jag och linda låg och höll om henne länge efter att hon slutat andas. Vi pratade inte så mycket med Meja om döden men vid ett par tillfällen pratade hon och Linda, och Meja ville inte bli begravd i en kista hon ville ha sin säng och mammas täcke. Som far hade jag inget val, jag gick ut i garaget och byggde om hennes säng, till en sängkista. Vardagen börjar sakta komma tillbaka, sorgen finns hela tiden närvarande men jag lär mig att hantera den bättre och bättre. Jag jobbar nu halvtid och det går men efter 4-5 timmar tar orken slut och det kommer mörka tankar, värst är i bilen när man kör själv och sitter och tänker. För första gången i mitt liv kan jag säga att jag längtar efter att få dö. Om det inte varit för lilla ida och min älskade fru hade jag utan tvekan följt Meja på hennes resa, vart den än skulle fört oss. Men halvtid med sikte på 75 och sen 100 procent duger inte åt försäkringskasan. och att man har kämpat i fem år mot cancern med ens egen dotters död som utgång verkar inte vara så märkvärdigt, dom har tagit beslut att jag kan jobba heltid och försäkrat ut mig, hon som tagit detta beslut är en handläggare i Umeå som heter Marlene Larsson. Marlene Larsson har tagit detta beslut utan att ens ha träffat mig och aldrig frågat hur jag mår, och när hon ringer och ger mig beskedet är hon helt kall, beklagar sig inte att lagen ser ut så här, utan säger rakt ut lite stolt att "JAG har tagit beslutet att försäkra ut dig!" Detta är min berättelse förkortad och förenklad, men saklig. Jag förväntar mig inte att försäkringskassan ska ändra sig och behöver ingen ömkan, men om ni som läser detta kan vara snäll och DELA detta för allt vad ni orkar kan så många som möjligt se det. Då kanske nästa som råkar ut för dom här dårarna kan bli bättre behandlad och kanske till och med kan få sörja i sin egen takt.
2012-05-02
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)