Idag är min kropp och mina känslor fortfarande på krigsstigen. Hur jag än gör o har gjort under dessa dagar så försvinner inte tankarna och känslorna. Det får väl ta sin lilla tid då... Det som är jobbigt med mig när jag mår så här är att jag blir på krigsstigen med mycket. Jag tänker ju så satans mycket hela tiden och vill ju ha det så bra som möjligt men just nu är jag väl inne i en lite deppighet. Det är vä en släng av vårdown som så många har.

Jag och Anders är så satans duktig här hemma, vi städar i trädgården har kört 10000000 lass till tippen. Sophögen är borta eldat upp allt som går att elda. Räffsar löv och björkpinnar och gräver upp landet och planterar om jordgubbarna. Det blir så fin MEN... det tar så lång tid och just nu uppskattar jag inte det. Att det tar så lång tid alltså. Jag skulle vilja knäppa med fingrarna o vips så är det fint. Och inte nog med det så sätter planteringen igång till helgen! Så nu blir det åter en vår som man får vara själv. Men.... det är inte så farligt Anders sliter ju som fan och det blir ju sååååå gooa pengar av det. Och pengar vill ju alla ha, eller hur=)

Men så går tankarna tillbaka in i mitt huvud o jag blir negativ igen... Vad fan ska jag göra. Jag vill ha ett jobb som jag trivs på till 100% inte hatta runt som jag gör nu. Jag känner att orken börjar ta slut. Ska man se det rent krast så är det ju kommunen jag måste jobba i för där tjänar jag ju så mycket mer än vad jag gör på BP. Och i nästa tanke så funderar jag på om pengar är allt. Nej det är det inte men det är jävligt mycket. Vara kort flera tusenlappar i månaden är det värt det??? Ja tankarna går fram o tillbaka hela tiden.....Bläää asjobbigt!!!

Nä nu ska jag gå ut och göra något som jag hoppas Anders blir glad över att jag har påbörjat.