Igår när vi körde till Ikea kunde det ha slutat väldigt illa. I Vislandakrysset va vi 1 meter från att krocka. Vi kom körandes i 90 knyck och en bil började svänga ut från höger. SOm tur va bromsade han, Jag fick kasta mig på bromsen och väja undan. OCh som tur hade vi ingen bakom oss som körde in i oss utan det va fritt. Men det kom möte söderifrån bla en jättestor traktor. Efter ett par sekunders stillastående ute på vägen körde jag åt sidan. Jag började skaka som en gud och det kom lite tårar. Phu, det va nära ska ni veta. Killen kom bort och hörde om vi va ok, o det va vi ju men man va ju lite chockad. Hans förklaring va att han först inte såg oss o att han sen tyckte att vi blinkade o skulle svänga. Den fattade inte jag. Men men han blev nog ganska skärrd han med. Hade han kört ut bara en liten bit till hade jag inte kunnat väjt o vi hade smällt som fan. Vem vet hur det hade gått då. Med både andra trafikanter o traktorn o vägräcken. Jag har drömt om detta inatt och inte sovit så gott dels pga av detta ( o för att jag igårkväll rev upp min häl på en skruv så jag har sååååååååååå ont o kan inte gå riktigt)

Fy satan vad nära det va, men det va inte vår tur att råka ut för en olycka, tack gode gud för det.