Usch

Satan vad jobbigt det är. Jag har inte varit så här dålig i kropp o själ sen jag va dålig i min utmattning. Jag har försökt nu i ca 2 timmar tränga undan känslorna jag har i kroppen. Men just nu kan jag inte hålla dom borta längre. Jag känner mig borta, värdelös, hjälplös o ovärderlig. Jag är topptrött o orkeslös men rastlös o har dåligt samvete för att jag inte har varit på jobbet idag trots att jag ligger klubbad som en säl.
Anders e inte hemma just nu o jag vill inget annat än att ringa honom o be honom komma hem NU!!!! Man kan lite lätt kalla det ångest. Fy fan vad jobbigt det är o jag vet inte riktigt varför jag har fått denna ångestkänslan bara för att jag e sjuk. Det kan kanske vara så att nu när hela min kropp o mitt försvar e nere så lyckas ångesten trycka sig igenom.
Vad har jag ångest för?? Inte den blekaste aning.....
Nä det får nog bli ett samtal till mamma nu.