Ibland blir man besviken, o denna gången är jag lite besviken på er. Ni som läser min blogg. Ja ni läste rätt o jag är beredd att ta emot kritiken om någon vill ge mig det.
Men varför e jag besviken? Jo jag blottar delar av mitt liv för er som vill o tycker det e kul o läsa om mitt liv. (O ja det e frivilligt att blogga.) Igår hade jag sist jag kollade in bloggen för natten 38 unika besökare o idag, just nu, 40 unika besökare o INGEN har orkat lägga en liten liten kommentar ang. Esters bortgång. Det tycker jag e dålig stil. I min värld tillhör det god ton o respekt.
- Rosa from my iPhone
6 kommentarer:
Har inget försvartbart att säga mer än att det är just nu jag besöker din blogg!!
Men det är många som läser bloggarna och det är alltid samma som skriver kommentarer!!
Ändå vet man att det är såååå många fler som läser!!
Tråkigt att höra, men vet du det fina jag tänkte på när jag läste det, att det sitter en liten tjej i knät på Ester!!
Som fick lära känna och träffa sin gammelfarmor och en farmor som fick träffa sitt barnbarnsbarn.
Det fina i det sorgliga menar jag nu och oftast har man ju bara mormor/morfar kvar eller farmor farfar!!
Hoppas Ester får vila, kram!!
Sen lägg ingen vikt på det!!
Dom jag faktiskt bry mig om vet jag kommenterar i min blogg.
Resten som läser utan att visa sig, kan fan kvitta vilket!!
Eller hur!!!
Kan förstå!
Tror många känner med Er utan att skriva, det är mest att man läser och skickar en tanke, eller så läser man ju på fejjan och kommenterar där.
Jag iallafall har jättemkt meck med att fylla i lösenbokstäverna, då de ofta inte visas utan jag måste göra det om och om igen, inlägget alltså.
Men givetvis så jag med många andra förutsätter jag, beklagar er sorg och förlust.
Fast det är ju inte inlägget du måste skriva om, för det är kvar.
Enbart ordveriferingen!
Som anonym sa så behöver du inte skriva om hela inlägget utan bara ordverifieringen. Jag har märkt att många på Blogspot har krabb med sin ordverifiering så när jag kommenterar hos andra och den inte sysn så klickar jag på "publicera din kommentar" så kommer det upp ett nytt.
Alltså skriv ett inlägg, kryssa i namn/url o skriv ditt namn (o hemsida/blogg om man vill)fyll i ordverifieringen o klicka på publicera din kommentar, därefter så granskar jag din komentar o lägger upp den.
Självklart förstår jag att många har skänkt en tanke till Anders o oss men ibland behöver man ett fysiskt stöd. O jag tror alla förstår pecis vad jag menar.
Kram till er som hört av er på ett eller annat sätt.
Anonym var jag, skulle bara kolla det här med ordveriferingen ifall man inte bloggade själv.
Nu ska inte jag vara sån men jag har då inte läst om det på fejjan eller sett någon annan sänd tanke heller!!!
Jag förstår precis hur du menar Rosy och det var därför jag skrev.
Att vilka räknas?
Det är bara en bråkdel av alla som tittar in i en blogg som skriver en kommentar.
För det första läser inte alla i den blogg de av någon anledning hamnat, ett visst antal besök betyder inte samma antal verkliga läsare.
Jag tror att kanske 5-10 av hundra besökare skriver en kommentar.
Dessvärre är det också många bloggare om inte svarar på en kommentar.
Visst är det förskräckligt trist?
Skicka en kommentar