12,40
Sorry N men jag va tvungen, jag vet att du sa att jag skulle strunta i det men jag ber om hjälp o får skit det tycker jag inte är rätt.
Stackars dig....varför??? Du undrar varför man måste vara så himmla uppmuntrande. Varför ska man inte vara uppmuntrande mot andra. Varför måste man ge kretik på ett negativt sätt. Vadå jag går i taket så folk inte vågar lämna kommentarer??? Jag tycker att du hoppar på mig lite väl mycket. Du tycker att det är jag som mår dåligt. Tja... det har du ju rätt i. Jag är ju sjukskriven sååå... Och så har vi det ganska jobbigt med våran dotter. Så ja jag är låg o mår dåligt över vad som stör Alicia.
Du skrev oxå att du aldrig skulle jaga efter med bil. Vem har skrivit nått om att jaga efter.... Jag har en dotter som i sitt arga är beredd att gå 3 kilometer för att få sin vilja igenom. O det är nu skönt o veta hur långt hon kan gå för att just få sin vilja igenom. Då har man nått att jobba på och med. O så tror jag att jag skrev jag "rullade efter med varningsblinkisarna på" just för att se så inget hemskt hände.
Så din filosofi är att bara för att man bloggar så är det ok för andra att slänga ur sig saker. O du tycker jag e feg som inte vågar lägga ut din kommentar. Glömde du en sak eller? Det är ju min blogg o jag väljer vad som ska skrivas o publiceras.
Om det nu är så att du inte känner mig så ska du veta att jag är en människa som vill andra människor gott. Om någon skriver eller berättar om något som dom anser är jobbigt så är jag uppmuntrande mot denne person. Försöker komma mer råd och tips eller bara en god tanke. Men vi är alla olika och tycker olika om hur man ska bemöta andra människor. Men som jag skrev innan så bara för att man bloggar så ska man tåla precis vad som helst. Det tycker jag är tokigt. Nu avslutar vi detta munhugg för jaghar inte energi o lägga på detta. Tyck vad du vill...
Vänligen Rosa
3 kommentarer:
Vad är det för fel?
Man har väl rätt att yttra sig om vad man vill antar jag.
Du behöver ju inte skriva blogg ifall du inte vågar ta kritik.
Jag tycker inte det verkar rätt att jaga efter en unge i bilen, utan man ser till att bryta ett dåligt mönster.
Skit samma vem det är, kanske därför ingen vågar ens kommentera för att det vet att du går i taket för minsta lilla.
Varför måste allt vara så himla uppmuntrande, skriver man ärligt får man också ta att inte alla heller håller med.
Så det är varken dumt eller elakt, du vågar inte ens lägga upp kommentaren.
Nej, så den som inte verkar mår bra är du
OKI, dom kommer inte med en manual.
Vilket säger allt!!
Vad är rätt? Vad är fel?
Vad är normalt, vad är onormalt?
När och hur ska man handla?
Vi är alla olika, jag gör si hon gör så.
Vem gör rätt vem gör fel?
Nu tänkte Rosa så här, ville se hur långt hon var beredd på att gå!!
Det var långt!!!
Hur hade jag gjort??
Hur hade du gjort?
Ingen gör lika, vilket kan bero på att vi inte är samma personer.
Alla barn är inte heller lika, man handlar efter situation.
Hade jag gjort som Rosy??
Nej, det hade jag troligtvis inte gjort.
Jag hade nog kastat in min unge som en liten vante i bilen och där med basta.
Men det är jag!
Jag gör det jag tror är bäst för mitt barn.
Du gör vad som du tror är bäst för ditt.
Hur vet man ifall man gör rätt eller fel?
Det vet man inte!!
Så borde Rosy istället inget säga, det kan diskuteras.
Jag känner att hon är bra modigare än mig som vågar stå för saker, bra eller dåliga.
Förvisso får man då ta en massa kritik och skit och det är inte alltid roligt.
Man kanske inte heller förtjänar det.
Kritik är aldrig rolig, framför allt när det inte är konstruktiv.
Kritik är bra ifall man samtidigt handlar och säger, gör inte så.
Jag hade gjort så här eller prova det här nästa gång.
Sen visst, absolut skriver man saker på sin blogg får man räkna med att andra inte håller med en, tycker man är knäpp.
Men då får man antingen välja att ha en helt ärlig och öppen blogg.
Eller göra som JAG, som väljer mina ord jävligt noga innan jag lägger ut mina tankar och åsikter.
Jag vet inte om 4 åringarna är inne i någon speciell trots heller.
Kanske värt att ta reda på, men för min del känns det som varje ålder har sitt tålamodsprövande moment.
Orolig!!!!???
Ja det hade jag varit om ett barn var elak mot andra, visade noll empati eller förståelse för andra.
Trots, är nog mera bara jävligt jobbigt för henne själv!!
Rätta mig om jag har fel någon!!
som faktiskt såg det hela.... så blev det nog en himla bra lösning trots allt...
Eftersom jag håller med om att det var jäkligt bra att få reda på hur långt var A villig "att driva det hela", att man faktiskt ska ta henne på orden, vill hon gå 3 km i en sko, så gör hon det!
Hon vann inget på det, utan blev påklädd av kompisen, fick låna skor av T, som sedan (6 år gammal), gick ut och satte A i bilen och talade om man får inte rymma!
Jag tycker det var modigt av Rosa, hade nog inte heller tillåtit T att gå så långt, men å andra sidan så vet nu Rosa och Anders hur grymt viktigt det är i framtiden att ta A på orden och säger hon att hon ska rymmma/flytta, så gör hon det med!
Kämpa på Rosa och låt ingen anonym bitter människa som inte såg det hela, ge dig huvubry!
Skicka en kommentar