Åhh vad trist!!

Idag va det jobb på BP som gällde. Oj vad folk det va. Jag o Sandra va ensamma för Marie va tvungen o åka akut till tandläkaren. Jösses vad ont hon hade. Sandra fick jobba gärnet o jag fastnade med kunder från Holland som ville köpa bilstol, på engelska. Ojoj det va svårt. Dom hade ganska stora krav på hur den skulle vara o sånna stolar har vi bara två av samtidigt som dom i Holland får åka framåtvända redan från 0,5 år. Hur talar man om för folk på ett vänligt o proffsigt sätt att barn som är under 4 år knäcker nacken och mosar lungorna om dom är med om en krock om dom sitter frammåtvända. Så det va svårt. Men efter hur lång tid som helst så köpte dom till slut en stol. Phu!!

Jag skulle höra av mig till Sandra härromdagen, men jag hann inte tiden bara flög iväg så jag bad om ursäkt för att jag inte ringt. Det är lungt sa hon. Jag läser ju bloggen så jag vet ju vad du pysslar med ändå. Det va nr 2 som sagt så till mig nu. Visst är det roligt att mina vänner läser min blogg. Skitkul, fortsätt med det!!! MEN.... sen jag började blogga har telefonen tystnat. Så börjar inte telefonen ringa igen så kommer jag att låsa bloggen. Och då är det bara medlemmar som kan läsa vad jag skriver. Och då kommer jag att neka min vänner medlemskap så att detta inte fortsätter. Kan ni förstå att jag tycker det är trist???? Vad skulle ni tycka om era vänner bara slutade o höra av sig, skulle inte ni undra? Jag tror med hela mitt hjärta att ni skulle undra o tycka lika dant som jag, eller har jag fel?????